|
| |
| Information |
| Extremely energetic and intense riffing, filled with such nuances and depths it’s freakish. In each twist and turn, breakdown, chorus, verse and whatnot, there’s a riff to catch your attention. The guitar leads are incredible, the oh-so-heavy bass absolutely stomps you into a bloody pulp. And this masterpiece of an album comes presented in ultra-thick, heavy-as-shit, brutal-as-hell sound. The concept album shows a person in distress, angst and agony. This is not by far a feel-good record at it will set you as a listener in a moodswing before you know it. Welcome to the world of euthanasia!
Selling points
# 4:48 is an album which will most definitly affect the listener.
# 4:48 is the time when the majority of people commit suicide. This is the story of the few remaining hours.
# More metal than previous releases but still the base are attached in pure crustpunk.
Line-up
Tomas Nilsson - Guitar & back-up vocal
Sonny Stark - Vocals
Charlie - Drums
K.C (studio) - Bass
Digital download
|
| Reviews |
| Cow magazine, [written by Ted. Distributed by Sound Pollution] |
Ett lustigt namn på ett band kan man tycka, men efter att ha bläddrat igenom texthäftet till deras album 4:48 är man inte så munter längre. Enligt uppgift är 4:48 tiden då de flesta självmord sker och det är vad som fått stå som mall för det tema som avhandlas på dryga 25 vansinniga minuter.
En människas liv ska snart slockna. Ett liv som har varit en ändlös plåga och där man på skivan får följa en sargad själs kamp genom livet från födelsen till den dag då självmordet är oundvikligt. Med tolv spår berättas historien genom Aktiv dödshjälps råa och mörka mangel, som en förening av crust och death metal. I och för sig så har det där med genrer totalt mixats samman efter alla dessa år, men min beskrivning är i alla fall en fingervisning till hur det låter.
Efter ett intro kallat ”Självrannsakan”, som symboliserar de sista tankarna i ett självmordsbrev sparkas det igång från början och barnets födelse med ”Socialt haveri”, ”Slav under smärtans missionär” och ”Tysta vittnen”. Ett barns kamp mot fysisk och psykisk misshandel, med förstörd självbild i en värld där ingen vågar eller vill se det uppenbara helvete som existerar. Något lyckligt slut kan man inte förvänta sig. Snarare faller barnet längre och längre ner i avgrunden och det kan man följa genom att bläddra sig igenom det generösa och snygga texthäftet.
Jag tror att ingen som lyssnar på den här skivan och samtidigt tar del av texterna kan lämnas oberörd. Jag har fortfarande inte, efter otaliga genomlyssningar, kunnat stänga av skivan förrän sista tonen i sista spåret klingat ut. Visst känner jag för att knyta näven i luften och skrika med i refrängerna, men det som känns mest är att jag aldrig hört en skiva inom den här genren som gett mig så mycket mer än en brutal halvtimme med en kall öl i handen. Tomas Nilsson lyckas rätt så väl att fånga de sista desperata timmarna av en människas liv i sina texter och sluter till sist cirkeln med ett sista instrumentalt titelspår. Självklart står låtarna även för sig själva. ”Bakom höga murar” och ”Den kalla skuggans hand” är förträffliga låtar som lätt hamnar i min spellista en lång tid framöver.
Produktionen är förträfflig och nye sångaren Sonnys (som även vrålar i Massmord) desperata bröl platsar i den högre klassen och tillför ytterligare en (mörk) dimension till Tomas Nilssons texter. I grunden känner man den gamla råpunknerven som med ett tyngre sound blandas upp med metalslingor i döds- eller black metaltappning. Tack och lov hålls antalet låtar nere till en hanterbar mängd då jag ofta kan känna att en skiva som manglar på monotont i låt efter låt lätt kan bli tjatig och enformig i längden, dock är så inte fallet med denna skiva. Här finns det en viss plats för variation även om jag kanske saknar någon mer midtempolåt förutom ”Tysta vittnen”, men jag låter mig inte förfäras över det. Kanske bara jag som är lite mesig. 4:48 är en klassiker redan nu! |
| |
| Lowcut #44, [written by Tomsen. Distributed by Sound Pollution] |
| This is a concept album from Swedish crustcore or metalcore band Aktiv Dödshjälp about a young woman committing suicide. 4:48 I apparently the most common time to commit suicide and the record is therefore built around a timetable leading to her death. Lyrics are in Swedish, but the singing is so throated that it could be Albanian to me. Luckily the record comes with lyrics, timetable and explanations of the single songs in English and lyrically the concept holds quite well. The record has 12 tracks in exactly 25 minutes, and that's it. I must admit that I have no deeper knowledge about this genre but musically this record seems very average in any way. If you're a metalhead I guess this is very good for headbanging and killing yourself - so go ahead, I dare you … |
| |
| My Last Chapter, [written by Kristoffer Persson. Distributed by Sound Pollution] |
I reviewed this album a while ago when Aktiv Dödshjälp were on the lookout for labels to release it, and now it’s time to review the finished product. I was hesitant to do so, ‘cause I wasn’t sure if the album would really live up to my memories of it. I hadn’t listened to it for a long time, and was afraid to ruin the “illusion” of a bloody wicked record. But dammit, if it doesn’t fulfill all my dreams.
4:48 carries such a major punch with ultra-metallic strings reeking of thrash, black and death, jam-packed with grindcore influences, but never steering too far off the highway of inferno crustcore. I won’t bother divulging further into the theme of the album, ‘cause you can read it all in the old review of the promo cd-r. But what I will tell you is that it’s one mean, dark, stark and sinister recording, pure lyrically. I’ll concentrate solely on the music itself, and of course the look of the CD since I didn’t have that at hand earlier.
It’s pretty fastforward for being crustcore, but I guess nothing’s really standard when it comes to Aktiv Dödshjälp. Extremely energetic and intense riffing, filled with such nuances and depths it’s freakish. In each twist and turn, breakdown, chorus, verse and whatnot, there’s a riff to catch your attention. The guitar leads are incredible, the oh-so-heavy bass absolutely stomps you into a bloody pulp. And this masterpiece of an album comes presented in ultra-thick, heavy-as-shit, brutal-as-hell sound. It is really one of the greater and most versatile albums I’ve heard over my years as a reviewer. And I mean versatile in the sense of the sheer width of influences and genres, carefully and skillfully packed into the crust mold. The beautiful package with a clever label print and awesome booklet surely doesn’t disappoint you either. But, there is a downside… The vocals can become a bit monotonous and slightly annoying in the long-run. It’s not that it’s bad, definitely not, but more versatility in that department wouldn’t hurt. However the terrific backups make up for that, although I’d say there’s not enough of it.
This is one mean machine that’s been crafted by Tomas Nilsson. |
| |
| Backlash, [written by Yxan. Distributed by Sound Pollution] |
| “Nya” Aktiv Dödshjälp har vi här. För er som missat det så var detta ett band med 4 medlemmar från början. 2006 hoppade alla utan Tompa av. Han rekryterade Sonny från Massmord som tog över micken & här har vi då resultatet; Aktiv Dödshjälps fullängdsdebut. Det funkar bra men inte lika bra som de första demosläppen. Det låter mer Skitsystem på gott och ont men tyvärr även mer metal. ”4:48” är en konceptplatta som handlar om de sista timmarna innan ett självmord. 4:48 är ju tiden på dygnet då flesta tar livet av sig. Textmässigt är det riktigt bra men musikaliskt är det bara bra. Inte skitbra som trogna Aktiv Dödshjälpslyssnare har vant sig vid. Jag antar att alla måste utvecklas men om det betyder att blanda in mer metal så är jag den första att beklaga. Eftersom alla vet att metal suger. |
| |
| Music Extreme, Issue #40, [written by . Distributed by Sound Pollution] |
| A spoken intro with some background sounds and electronic noises open up this album of brutal metal music. Here we have elements of thrash metal, hardcore and death metal all combined into the Aktiv Dödshjälp own musical personality. The guitars are fast and have that modern thrash feeling that distinguishes them for example from pure death metal bands. The drumming is intense and fast and at the same time leaves enough space for the guitars and the vocals to develop their ideas. The vocals are really extreme and it is like if someone is torturing this guy before he spits with all hate and anger the lyrics. The rhythm section is tight and interacts really well with the rest of the band. I have to remark the special sound that this recording has, where the guitars and drums are loud and at the same time have sort of an industrial feeling that makes sound machine-like fitting well the spirit of the music. |
| |
| Twisted Chords online Catalogue, [written by . Distributed by Sound Pollution] |
| Aktiv Dödshjälp aus Schweden hatte ich bislang eher für mittelmäßigen schwedischen Crust-Punk gehalten und mich mit der Band nie größer befasst. Nun bollert dieses neue Album hier aus den Boxen und ich muss alles gedachte relativieren, die Band kommt in neuer Besetzung daher, rockt wie die Hölle und hat zusammen mit Marcus Lundberg im Blood Work Studio einen echten Bastard aus Hardcore, Crust und Punkrock gezaubert. Ein ganz neues Level auf dem sich Aktiv Dödshjälp hier bewegen, die Musik ist schnell, laut, heftig, brachial und hat eine nicht zu überhörende Metal-Kante, die dem Sound aber nur gut tut und die Brachialität der Band unterstreicht. Irgendwie typisch schwedisch und dabei doch angenehm anders, eine wirklich geile, apokalytische Scheibe mit schönem Artwork! |
| |
| Sdra Promenaden, [written by Mikael Srling. Distributed by Sound Pollution] |
Porträtt av hopplösheten
Den här plattan sätter du inte direkt på när du behöver muntras upp. Tomas Nilsson, som är Aktiv Dödshjälp, har skrivit en obehaglig, men stark, koncepplatta om vägen till ett självmord. Bakom låttitlar som "Slav under smärtans missionär", "Där döden tar vid tar helvetet slut" och "Livets brutala vansinne" tecknas ett porträtt av hopplöshet, meningslöshet och ångest i snabba snapshotbilder. Musiken gnider in budskapet i dig - det är tung käng som lutar sig åt death metal-hållet, i de bästa stunderna påminner "4.48" om Skitsystem och Disfear. När du lyssnat klart och lagt ifrån dig texthäftet (det är förutsättning att man läser texterna samtidigt som man lyssnar, annars blir skivan rätt ointressant) är man ganska mörbultat. "4.48" är ett album som berör. |
| |
| Doomsday Magazine, [written by Andreas. Distributed by Sound Pollution] |
| Extrem metal och hardcorepunk i en salig blandning är vad Aktiv Dödshjälps första fullängdare handlar om. Låter som Skitsystem (sången är ganska lik) en sekunden för att sedan låta som Raised Fist eller nått lalligt metalband från Göteborg, ja variation är något det finns gott om på 4:48. Personligen skiljer jag gärna på extrem metal och punk (End of All är väl så långt jag kan sträcka mig) och jag tycker absolut inte att man ska blanda in chugga-chugga hc riff, breakdowns och annat ”mosh” med vare sig råpunk eller extrem metal. Det låter inte bra i min öron. Aktiv Dödshjälp funkar väl ändå för det är oftast rått och mangligt nog för att man ska glömma bort hc-larvet. Bra ljud och sång förresten. Det här funkar väl i små doser men det är inget som jag skulle kunna tänka mig att köpa. 4:48 är visst en konceptskiva om självmord. |
| |
| Slavestate, [written by Michael Porali. Distributed by Sound Pollution] |
| Klockan fyra och fyrtioåtta på morgonen är enligt dramatikern Sarah Kane den tid då flest självmord äger rum. Antagligen har hon inte hittat på det själv, det finns säkert statistik på sådant. Aktiv Dödshjälp har valt hennes teatermonolog "4:48 Psychosis" som grund för sitt album, uppkallat efter just nämnda klockslag. Då jag själv sett en uppsättning av monologen är jag insatt i temat och måste säga att kvartetten förvaltar miss Kanes (som förresten också tog sitt eget liv 1999) arv väl. Texterna är upbyggda enligt ett sammanhängande koncept som följer de sista timmarna i berättarjagets liv. Från klockan 01:17 genom Socialt Haveri, Självrannsakan och Livets Brutala Vansinne fram till just.. ja, ni borde väl veta vid det här laget. 4:48. Musikaliskt rör det sig om desperat ångestkäng av det slag Halvfabrikat gjort sig kända för, med den skillnaden att det här är riktigt tungt och tight. Oftast har de släppt ifrån sig en hel del som känns halvfärdigt. Men med ett sådant bolagsnamn kanske det är just vad man kan vänta sig? Hur som helst, Aktiv Dödshjälp har snickrat ihop en av årets kängplattor. Punkt! |
| |
| Urkraft Webzine, [written by Stefan Lejon. Distributed by Sound Pollution] |
| Mörker, död och förruttnelse i 12 akter bjuder Aktiv Dödshjälp på i och med "4:48". Aggressiv metalcore, och här snackar vi riktig hardcore med vissa metalinfluenser - inte bajsig amerikansk smörmetal - är inte mitt gebit, men jag kan inte värja mig från Aktiv Dödshjälps ursinningslösa audiella misshandel. Jag diggar detta skarpt!! Låttitlar som "Den Kalla SKuggans Hand", "Livets Brutala Vansinne" och "Slav Under Smärtans Missionär" skvallrar om svartsinne och visst passar skivan bäst vid de tillfällen då man mår lite skit. Rekommenderas till personer med en dyster världsbild! |
| |
| Folkzine, [written by Andreas. Distributed by Sound Pollution] |
This was a bit of a dark record to review, because of the fact that it deals with suicide; hence the title 4:48, which is the time when the majority of people commit suicide. The record guides the listener through both single events in one person’s life, to ones happening from early at night at 1:17am, until the clock eventually turns 4:48.
First track is a sampling of the person's self-examination, with some added distortion and echoing tunes; the whole thing sets an amazing and eerie mood. After that the music and Sonny's characteristic vocals breaks in with the first musical track and comes crushing down on you as a dark entity over your body. With haunting guitar melodies and licks, pummelling drums and a crushing sound, the music creates an impact that's hard to forget. If I were to try and pin the music down I'd ask you to try imagining a concrete solid base of crust, add some dark driving metal riffs and you're at least on the right track to begin with.
I think to truly appreciate this record to its full extent, it's important to read along with the music in the lyric sheet. Because, the main part of the strength of the songs lies in the lyrics and to overlook them would be a grave mistake. Beside the lyrics in the inlay, you'll also find explanations to the tracks, which are very helpful and add to the experience of the record.
I actually listened to the whole record without reading the lyrics and found several tracks quite boring and common. But when having the lyrics in front of me and after I had read the explanations, it opened up the music and raised it to a whole new level. - Making it one chilling ride through the night. |
| |
| Kulturkrockzine.se, [written by Niclas Boman. Distributed by Sound Pollution] |
Som grädden på moset och som dammet från askan reser sig våran aktiva dödshjälp.
På blott ett dussin låtar ska predikanterna hinna med att berätta hur ensamma tankar är ensamma tankar, hur folk mår dåligt och hur nära döden vi alla är. I dödens egen vaggvisa, black metal-aktiga "Förruttnelse", beskriver den mystiske Stangelius hur han känner sig klar med jordelivet och är redo att sjunka sex fot ner i jorden. Vad både omslagskonsten och texterna bekräftar är att Aktiv Dödshjälp mest handlar om hur förjävligt allt är. Väldigt mycket crust alltså. Dessutom får Sonny Starks sätt att sjunga mina tankar att börja jämföra nämnda sångare med Skitsystems egen Wallenberg, inte helt åt fel håll kanske.
Vad beträffar bandets musik låter det faktiskt oftast rätt likadant från spår till spår. Precis som vi vill ha det alltså. Hur många gånger har man inte kommit på att Skitsystems låtar liknar varandra otroligt mycket och vid närmare eftertanke också kommit på att det inte spelar någon som helst roll? Ni som däremot inte håller med om det kommer antagligen ha lite svårt för Aktiv Dödshjälp. |
| |
| Metica, [written by Jesper Hasselstrm. Distributed by Sound Pollution] |
Välkommen till årets muntraste skivsläpp. Med en brutal mix av kängpunk, hardcore samt death och black metal har Aktiv dödshjälp snickrat ihop ett konceptalbum som porträtterar en ung kvinnas självmord och framför allt vägen fram till detta tråkiga men i slutändan ack så uppenbara slut.
Musikaliskt sett inte ett dugg olikt vare sig Skitsystem eller Totalt Jävla Mörker, även om jag här har något enklare att uppfatta vad sångaren Tomas Nilsson vrålar utan att slaviskt behöva följa med i texthäftet.
Lyckligtvis, om man nu kan säga så i allt elände, är skivan rätt kort, och mer hade man heller inte orkat. Det är total misär från första till sista sekund, med nedstämda, smutsiga punkriff, frustande sång och en lagom skitig produktion. Tolkningen av artonhundratalspoeten Erik Johan Stagnelius dikt 'Förruttnelse, hasta, o älskade brud', här kort och gott döpt till 'Förruttnelse', är för övrigt mycket bra. Och från det lilla jag vet om Stagnelius liv är det inte omöjligt att han kunde ha snöat in på svartstänkt kängpunk under sin korta livstid.
Hur som helst, än håller jag Totalt Jävla Mörker som en betydligt vassare akt än Aktiv dödshjälp. De senare saknar många av de finessrika riffen, och de saknar också de där riktigt vansinniga partierna liksom de allra värsta utbrotten. Även om det många gånger är nära.
'4:48' är i alla fall inte längre enbart det klockslag då statistiskt sett flest självmord begås, utan även ett habilt soundtrack till olyckliga, frustrerade, mörka, iskalla och rent skitförbannade kvällar.
Låttips: 'Slav under smärtans missionär' och 'Förruttnelse'. |
| |
| Lords of metal #72, [written by Rick. Distributed by Sound Pollution] |
Being a reviewer you are bound to receive a CD that you don't have high expectations of at times, but that manages to impress you nevertheless. This is such a CD and I am sure they will make it into my yearlist for 2007. Aktiv Dödshjälp is a Swedish band that mixes punk, black metal and Unbroken-nesque hardcore into a mean and nihilistic musical blend.
The CD-title refers to the time when most people commit suicide. That detail alone just shows how macabre, sinister and brilliant this band sounds. The production of this cd is as raw as the music. If there had been a soundtrack for the suicidal people amongst us they would probably choose to listen to this CD. Great band! That's about all I can say about it. You have to hear this! |
| |
| Global domination, [written by Euthanatos. Distributed by Sound Pollution] |
You know what's great? Reviewing an album in which the band responsible uses a language you have no familiarity with. These damn Swedes. On the other hand, it does make you really pay attention to the music, focusing on nothing other than the sonic assault. Yeah, I learned that from those hip magazines. Sonic Assault. What faggotry.
Aktiv Dödshjälp, whatever the hell that means (I have the suspicion it has something to do with euthanasia. But what do I know), plays malicious domineering grindcore. It all starts off with a static-filled narration as intro and then it's all mayhem, riot and noise.
At first, one might think that's a bad thing, right? Well, I actually enjoy this. A lot. Although technically grindcore, Aktiv Dödshjälp have a lot of slow-paced moments, and noisy as these fuckers are, all instruments sound distinct to me, and the vocals are a particularly nice surprise; naturally they emulate the sound of pigs screaming, but all in very good taste. What they're screaming about, I have no idea, but hey, they sound really pissed, so I'm good with that.
The production isn't crystal-clear, nor it should be, considering the genre, but like I mentioned before, everything is perceived nicely and no qualms at all on the technical department. The punkish of grind meshes adequately with the death metal assault, so these lads have obviously got things in order. Some black metal influences, straight out of oldies (but goodies) like Darkthrone and Mayhem can also be noticed here, and that, to me, is always welcome.
Extreme Noise Terror, Disrupt, Rotten Sound and the like, if you're into these bands, you should definitely check Aktiv Dödshjälp out. Good stuff. The cover: Some dead person or something like that. Maybe just sleeping. I don't know. I'd rather see Mary Mayhem here, since these guys know her. Fuckers.
7.5 fucking incomprehensible languages out of 10. |
| |
| Vampire Magazine, [written by Isaak. Distributed by Sound Pollution] |
AKTIV DÖDSHJÄLP….I found their split EP from 2006 with ‘Slakattack’ to be rather enjoyable crossover with an attitude of squatting Death Metal boys all over it. I’ve been listening a lot for a while now to their album 4:48 and I must conclude it actually doesn't live up to expectations.
First of all the balance of styles has shifted a bit. The element of hardcore punk and crust only remains in speed therefor the music has become a metalcorish death metal interpretation which is less refreshing and has more of a nineties atmosphere.
Biggest setback however are the vocals. They are very monotone and mediocre screaming. As far as their metal approach goes, their riffs aren’t of such level that they can be considered entertaining the whole way and tend to get pretty dull (that thrashmetal riff in ''Tysta Vittnen' doesn't save the song). It’s not a problem for me personally that most of the songs sound alike but I can image that for the majority of the metal minded listeners, this will only emphasise the monotony. I must say I found the uptempo groovy thrasher 'Utopisk Verklighet' rather enjoyable but the dull harmonic chorus riffs ruin the song.
Due to the monotone vocals the over all sound lacks the aggressive dynamics of old school thrash and the music doesn't come close to the aggression of brutal death metal or the crusty old Extreme Noise Terror intensity. Really, when you mix the styles, dynamics and intensity are key elements and they can not be lacking. Maybe it’s because of the production of the album, but a bad production can never be a valid excuse. The vocals and cymbals dominate the sound. I’d like to hear some live versions of these songs to compare. Good riffs (either catchy, original or just ripping) could have made a difference but as said those are also missing. No, it is really a missed opportunity after their good 2006 EP. |
| |
| Hardrockinfo.com, [written by Jimmy Blom. Distributed by Sound Pollution] |
This was a pretty odd idea.. Swedish crust punks AKTIV DÖDSHJÄLP are back with a full-lenght album about the time when most people commit suicide, 4:48. The lyrics concentrate on the last hours before a person commit suicide, from 1:17am to 4:48am, including stuff like self-examination, social breakdown, black thoughts of being lonely, shame, guilt, agony and frustration.
Not the most happy or pleasant stuff you can listen to, but what did you expect from a band called ACTIVE EUTHANASIA? But as the lyrics all are in Swedish, people outside Sweden can just enjoy their new heavy sound, which we can thank the new members for.
If we skip the theme of the lyrics and concentrate on the music it's a damned good album, but I personally don't like suicide. |
| |
| It's a trap!, [written by . Distributed by Sound Pollution] |
| Maybe it's because I've been on a bit of nostalgia trip, but Swedish crust act Aktiv Dödshjälp reminds me a lot of brutal mid-90s metalcore, stuff like Fall Silent, Gehenna (US) or maybe Morning Again. The kind of stuff that's definitely more metal than 'core and heavy on the breakdowns. On the other hand, Aktiv Dödshjälp is probably far more rooted in d-beat and death metal. Despite the verse-chorus-breakdown/no-bullshit arrangements, the record "4:48" is chock-full of dark, ominous leads and fierce tremelo picking, sometimes even breaking into melodeath harmony. Lyrically, I don't think I've heard a more pessimistic record in a long while (until I get the new Shining, I guess). Take the name Aktiv Dödshjälp - active euthanasia. And "4:48", the album's title? That's the time most people commit suicide. Today's song "Tysta vittnen" ("Silent witness")? Actually one of lighter tracks in that it only deals with repression and subordination, not a pointless life lived in pain. Heavy stuff all around. |
| |
| Bira Webzine, [written by Sodomy&Lust. Distributed by Sound Pollution] |
Massmörd'ün 2007 albümünü beklerken, süpriz sayýlabilecek bir þekilde Massmörd vokali Sonny nin dahil olduðu yine bir crust olayý olan Aktiv Dödshjälp ile karþýlaþtým. Kadroyu da verenzi hemen:
Tomas Nilsson - gitar & vokal
Sonny Stark - vokal
Calle Larsson - davül
K.C - Bass
Aktiv Dödshjälp için ilk söylenebilecek þey üzerlerinde çok aðýr bir Skitsystem kokusu olduðu. Özellikle de Stigmata zamanlarýna çok yakýn iþler bunlar. (ki güzel biþey bu tabi!)
Agathocles ile Skitsystem arasý diyebileceðim Slav under smärtans missionär albümdeki ilk darbe niteliðinde. Sonny nin kendini yýrtan vokaline Tomas'ýn destek verdiði yerlerde çok aðýr cinnet söz konusu.
Den kalla skuggans hand ve ardýndan giren Utopisk verklighet albümdeki en klas parçalardýr gözümde. Utopisk verklighet'in giriþinde Tomas'ýn ne kadar Skitsytemcý bir insanevladý olduðunu çok net görüyoruz. Takdir ederim tabi ben Skitsytem faný adamý.
Sonny nin vokalleri de Massmörd dekinden daha gýrtlaktan daha oturaklý gibi. Unleashed albümünde de bu model bir vokal bi olur bilemem.
Sonuç olarak ''Ýsveçten crust/punk namýna babam çýksa dinlerim'' diyen bir adam olduðum için sevdim albümü. Ayný kafadakilere önerilir.
1. Intro - Självrannsakan
2. Socialt haveri (Prolog)
3. Slav under smärtans missionär
4. Tysta vittnen
5. Bakom höga murar (En förövares vansinne)
6. Där döden tar vid tar helvetet slut
7. Den kalla skuggans hand
8. Utopisk verklighet
9. Förruttnelse
10. Livets brutala vansinne
11. Fragil X
12. 4:48 |
| |
| ABC nyheter, [written by Stein Olaussen. Distributed by Sound Pollution] |
Hissig selvmordsbrev.
Ut fra musikken å dømme var det nok lukket kiste i begravelsen til hovedpersonen i Aktiv Dödshjälps «4:48».
Svensker er gode på aggresjon i musikk. Punken har alltid stått sterkt hos de blågule, og metall er de på ingen måte fremmede for. Aktiv Dödshjälp plasserer seg i det flotte grenselandet mellom disse to sjangrene, i nabolaget til Totalt Jävla Mörker og Skitsystem. Et nabolag som foruten fantastiske bandnavn kan skilte med en salig blanding av thrash metal-komp, punk-aggresjon og hardcore-vokal. Og svenske tekster, ikke minst. Jeg er virkelig svak for svensk.
Det er noe ved Aktiv Dödshjälp som gjør den voldsomme aggresjonen mer troverdig og engasjerende enn de fleste andre punk/metall-band klarer. Om det er de svenske tekstene skal jeg ikke si sikkert, men det er godt mulig. Dessuten er produksjonen på denne plata akkurat passe rufsete, og det låter liksom mer menneskelig og naturlig enn for eksempel deres landsmenn Opeth. Og menneskelighet er jo essensielt når man skal lage musikk om personlig undergang og selvmord.
For «4:48» er rett og slett et konseptalbum om en kvinnes selvmord, eller snarere bakgrunnen for det (4:48 er visstnok tidspunktet flest selvmord begås på). Ifølge bildene og tekstene i bookleten starter plata kl. 1:17 med «Intro - Självrannsakan», og gjennom tolv låter får vi innblikk i tankene og følelsene til en sliten ung kvinne før det hele avsluttes kl. 4:48 med det instrumentale tittelsporet. Og du verden, denne jenta har ikke hatt det greit.
«Jag har rannsakat mig själv för att finna ett motiv till att fortsätta andas/Det facit jag fann speglar bara mörker» leses det i introsporet, og misbrukende foreldre, ignoranse og ensomhet portretteres gjennom plata. Emo, sier du? I tematikken, kanskje. I utførelsen, langt derifra. «4:48» er et album tuftet på raseri. Motorsagriff og panikktrommer driver store deler av albumets 25 minutter, men blir avløst av tyngre, fengende partier. Bandets vokalist Sonny Stark har et godt brøl. Når resten av bandet i tillegg skriker med på noen av refrengene, reiser pekefingeren og lillefingeren på min høyre hånd seg i ren fuck yeah-refleks.
Platas høydepunkt er utvilsomt «Bakom Höga Murar». Her perfeksjoneres kombinasjonen av frenetisk jagende vers og forløsende, headbangingvennlige refrenger. Jeg tar meg stadig i å ønske meg en god brølestemme i løpet av «4:48», og spesielt under denne låta. «Socialt Haveri (Prolog)» gjør mye av den samme nytten, mens «Den Kalla Skuggans Hand» funker som en ett minutt lang eksplosjon. «Livets brutala vansinne» og «Fragil X» vil trolig motta anerkjennende nikk fra black metal-fans, de fyker avgårde i et sykt tempo med deilig frenetiske, til tider tostemte, gitarriff.
Jeg liker denne plata veldig godt. Det er et selvsikkert og helstøpt album, og Aktiv Dödshjälp klarer å håndtere selvmordstematikken med både verdighet og troverdighet. Selvsagt kan det bli litt mye til tider, og musikken er kanskje ikke altfor variert, men hva så? Som en rask utblåsning av tettpakket aggresjon funker det som bare det. Og face it: Du setter ikke på et album av et band med navnet Aktiv Dödshjälp når du skal kose deg i sofaen med dama. |
| |
| |
| All titles with Aktiv dödshjälp |
| 4:48 (Sticker) |
| 4:48 title (Badge) |
| Allt hopp e ute (2nd press) (CD-R in plastic) |
| En tid av smärta och förnedring (re-issue) (CD-R in plastic) |
| Logo (Badge) |
| Logo (black cloth) (Patch cloth) |
| Men allting har ett slut (CD in jewelcase) |
| Package deal (Package deal) |
Refresh | Go back
|
