Start  Releases  Mailorder  Account  Media  Interact  About 
« Webshop Home

Search
List Pre-order only

Our Catalog
CD
Vinyl
MC
DVD
Merch
Clothes
Reading
Sleeve
Paraphernalia
Miscellaneous

For Customers
» Order Information
» Open Shopping Account
» Catalogue
» RSS Catalogue RSS
» Track Order

» Your Account
We accept PayPal payments.
PASSIV DöDSHJäLP - FASADER


 PASSIV DöDSHJäLP -  FASADER (CD in digipack) Track list:

01. Fasader  
02. Klonsamhälle  
03. En stjärna är född  
04. Död integritet  
05. Eskapisten 2011  
06. Döda din chef [Tinner]  
07. Ny väg, fel riktning  
08. Blodsprängda ögon  

   
Item: 2465
Date: 2011-11-01
Catalog No: HALVCD063
Format: CD in digipack
Label: Halvfabrikat Records

Price: 80.00 SEK

Qty:

 
Information
The highly productive Passiv dödshjälp is back with a new fullength. Hereon you will find seven new PD songs and one Tinner cover. Pulverizing crustcore from 026. Intense in a direct way; keeping focus of the shit in todays society.

Selling points
# Raw crustcore from Gefle.
# Includes the cover "Döda din chef" by Tinner.
# Eight songs of the best PD material up to date: most likely one of the best albums in 2011!

Line-up
Magnus - vocals
Jimmy - guitar/vocals
Andreas - guitar
Peter - bass
Joel - drums


Digital download
Reviews
Scene Point Blank, [written by Nathan. Distributed by Sound Pollution]
I’ll admit it; any band that requires key strokes to properly type their name has a good chance of ending up in my review pile. The reason is two-fold: It stems from my days as a Motley Crüe -worshiping adolescent, and the simple fact that I am a sucker for Scandinavian hardcore. Thus we have here the latest vinyl by Stockholm, Sweden’s double dose of umlaut, Passiv Dödshjälp.

Production-wise, Fasader has that familiar big-sound-crust-core feel to it—elements of D-beat, thrash punk, and black metal. Think Victims, Disfear, etc. The traditional instruments—bass, drum, and guitar— are orchestrated appropriately, but unfortunately the cracks and crevices are not filled with the ear-piercing levels of white noise I normally prefer. It’s an ok record, but not at all presented in the raw manner that this particular genre is best served by.

There are seven songs; one barely distinguishable from the next. It’s nearly impossible to describe this stuff without using comparisons. Of which, there is an endless supply—Totalitär, Wolfbrigade, Kvoteringen, Skitsystem and so on. Any of these songs could be picked off a record by one of the aforementioned. A couple tracks are even cut from the epic crust mold cast by His Hero Is Gone, Tragedy, and From Ashes Rise. If you’re into this sort of thing, certainly you get the idea by now. Sadly though, Passiv Dödshjälp doesn’t stack up against any of the previously mentioned groups.

They remind me a band you’d see at a fest, think was pretty good live, drop a few bucks at their merch table, and then never think about again until you stumbled across whatever it was you picked up from them. Although I do enjoy this, in the grand scheme of Scandi-core, it’s difficult to peg it as anything other than middle-of-the-road.
 
Skrutt Magazine, [written by Peter. Distributed by Sound Pollution]
Jag blir förvirrad när det finns grupper som heter Aktiv Dödshjälp och Passiv Dödshjälp men nu är det i alla fall Passiv som gäller. 8 låtar av svensksjungen musik. Det är ju självklart hardcore det handlar om och detta med en sångare som verkligen skriker ut sin ilska och jag skulle nog vilja höra texterna lite bättre även om de finns med på skivan innerkonvolut och detta är verkligen en skiva man måste ha och inte ladda ned för att få mer utav den när man kan läsa texterna. Jag gillar mest att det faktiskt ibland låter musiken bli lite långsammare för det är något de tjänar på ibland tycker jag. Inga positiva låtar precis eller vad sägs om Död Integritet, Döda din chef och Ny väg, fel riktning.

Betyg: 7/10
 
Skrutt Magazinie, [written by Peter. Distributed by Sound Pollution]
I get confused when there is groups which is called Aktiv Dödshjälp and Passiv Dödshjälp but this is anyway Passiv which is the group here. 8 songs of swedishsinged music. It´s of course hardcore which is the thing for the group and that with a singer which shous out his anger and I would like to hear the lyrics better but they´re on the record cover and this is a record which you must have to get them and not download it and you can get out more of it when you can read the lyrics. I like most of all that they let the music becomes a little bit slower sometimes because that is something that they earn on. No positive songtitles precisely or what to be said about Död Integritet)(Dead Integrity), Döda din chef(Kill your boss) och Ny väg, fel riktning(New way, wrong direction).

Grade: 7/10
 
Cow Magazine, [written by Ted. Distributed by Sound Pollution]
Passiv Dödshjälp har snickrat ihop ett nytt album och i den frodiga myllan av crustband så står de fortfarande starka.
Jag kan inte säga att bandet har utvecklats nämnvärt men tryggheten i att veta vad man får väger tungt, kvalitén är jämnhög och låtarna är bra. Bland favoriterna finns Död Integritet, Eskapisten 2011 samt covern Döda Din Chef, som lånats från Ålands punkhjältar Tinner.
Jag hade önskat någon skön fyrtaktare, men får hålla till godo med Blodsprängda Ögon som bryter mönstret och avrundar en platta som visar att Sverige fan är ett punkland att räkna med!
 
Distro as fuck, [written by Masken. Distributed by Sound Pollution]
Det är kul när man följt ett band ända sedan demostadiet och sedan ser vart det tar vägen efter några år. Så är fallet med mig och Passiv Dödshjälp, och om jag skall vara helt ärlig så har jag tidigare tyckt att det varit helt okej men inte mer. Med vissa undantag skall sägas. Att "gamla" sångaren Magnus är tillbaka ser jag dock som jävligt positivt. Hur dom tänkt innan denna plattan vet jag inte, men jävlar nu har det hänt något. Passiv Dödshjälp håller ju till i den,enligt mig kraftigt överrepresenterade, melodiösare fåran av crust som jag ibland slarvigt buntar ihop som "slingcrust". Och det skall mycket till om jag skall lyckas bli övertygad... Men Passiv Dödshjälp fixar detta. Borta är alla överflödiga partier med slingor som vägrar ta slut. Borta är allt tradigt riffande fram och tillbaka. Kvar är mer traditionella låtuppbyggnader och gitarrslingor som ligger bakom det andra och fyller ut, istället för att ta över. Det blir melodiöst utan att det, som Hedberg brukar säga, blir lalligt. Och trycket består. Jävligt fläskigt ljud är det på skivan kan jag tillägga, helt perfekt här. Tempot är även det ganska gemytligt så svänget är intakt. Det är nog bara "Ny väg fel riktning" jag inte riktigt gillar, för där tycker jag det blir rätt rörigt emellanåt. Extraplus för dom långsamma partierna som finns instoppat här och där, "Mayhem" gitarren i "Blodsprängda ögon", och speltiden som klockar in på 22 minuter. Det behövs inte mer än så för att övertyga. Lätt värd att skaffa. Just det... Tinner cover är att finna med på skivan. Skaffas eklast från Halvfabrikat.
 
Mosher, [written by Richard Ingemann. Distributed by Sound Pollution]
Passande nog sitter jag i skrivande stund i Gävle – hemstad till (både mig och) detta band. Och det är tämligen befriande att återigen få avnjuta den intensiva crust Passiv Dödshjälp ändå står för, i sitt rätta element. Och även om albumet som sådant måhända inte bemöter och attackerar dess hemstad med samma samhällskritik som det tidigare albumet ”Häng Dom” (däribland den träffande ”Inavel City (026)”), så finns ändå en bredare kritik där. Jag gillar PD för just den spya de kaskadhulkade upp över hemstaden i ”Häng Dom”; Där ett steg framåt, två steg bakåt snarare (och fortfarande anno 2011) är regel än undantag.

Samtidigt finns det mycket som är sig likt – intensiteten och den rent av slitna ljudbilden finns självklart kvar i ”Fasader”, det hörs långväga att något kompromissande inte gjorts vad gäller det kända (och ökända?) PD-ljudet. Det är liksom inget jävla tjaffs – rått, kallt och knastrande dist. Ibland till den stora grad att det i mina öron nästan blir ohörbart p.g.a. alla olika ljud (då ger ”Död Integritet” och ”Blodsprängda Ögon” lite välförtjänt lugn). Och det är det enda som jag kan tycka är litet negativt med ”Fasader” (förutom att jag velat ha fler än 8 låtar!) – men skulle jag byta bort det mot en renare, mer polerad ljudbild? Aldrig i helvete.

Och du, om du är i närheten av Gävle/Uppsala/Stockholm-området den 9/12 så ta dig till Karlssons Kök i Uppsala för en spelning med Skitsystem, Always War och Passiv Dödshjälp.
 
Lunkinzine, [written by Ramon. Distributed by Sound Pollution]
Skitig charkavfallscrust som rusar iväg utan pardon eller sans, så fort man har tryckt ned playknappen. Lite som Kanonen på Liseberg, som gör att man tappar andan om man inte är med på den stundande farteskapaden. Passiv Dödshjälp har jävligt bråttom och tröttnar inte på upplägget med att pressa fram crustig käng i en smutsig och grötig ljudbild som man inte kan annat än drunkna i. Livbojar och annat trams undanbedes såklart.

Albumformatet är inte alltid att önska när det kommer till den här sortens musik, då det strömlinjeformade innehållet lätt kan bli svårt att ta till sig i allt för stora doser. Passiv Dödshjälp lyckas dock övertyga med sina åtta låtar, som är över på ca 22 minuter, vilket känns precis lagom och rätt. Jag gillar att det verkligen är full fart ända fram till slutet, då den sista låten, Blodsprängda ögon, får bromsa ned allt en smula. Riffen är enkla, men killarna har fantasin för att få det att fungera, och den här typen av musik ska inte heller vara komplicerad. Den ska istället vara rakt i ansiktet, här och nu samt naken och smutsig. Bäst lyckas de med exakt allt det där i låtarna En stjärna är född och Döda din chef, som båda sliter sönder hörselgångar med sylvassa och fördömande pekfingrar som kommenderar dig att både rannsaka dig själv och utföra ett dåd mot din överordnade. Man kan knappast begära så mycket mer, eller hur?

Betyg: 7/10
 
Scene Point Blank, [written by Nathan. Distributed by Sound Pollution]
I’ll admit it; any band that requires key strokes to properly type their name has a good chance of ending up in my review pile. The reason is two-fold: It stems from my days as a Motley Crüe -worshiping adolescent, and the simple fact that I am a sucker for Scandinavian hardcore. Thus we have here the latest vinyl by Stockholm, Sweden’s double dose of umlaut, Passiv Dödshjälp.

Production-wise, Fasader has that familiar big-sound-crust-core feel to it—elements of D-beat, thrash punk, and black metal. Think Victims, Disfear, etc. The traditional instruments—bass, drum, and guitar— are orchestrated appropriately, but unfortunately the cracks and crevices are not filled with the ear-piercing levels of white noise I normally prefer. It’s an ok record, but not at all presented in the raw manner that this particular genre is best served by.

There are seven songs; one barely distinguishable from the next. It’s nearly impossible to describe this stuff without using comparisons. Of which, there is an endless supply—Totalitär, Wolfbrigade, Kvoteringen, Skitsystem and so on. Any of these songs could be picked off a record by one of the aforementioned. A couple tracks are even cut from the epic crust mold cast by His Hero Is Gone, Tragedy, and From Ashes Rise. If you’re into this sort of thing, certainly you get the idea by now. Sadly though, Passiv Dödshjälp doesn’t stack up against any of the previously mentioned groups.

They remind me a band you’d see at a fest, think was pretty good live, drop a few bucks at their merch table, and then never think about again until you stumbled across whatever it was you picked up from them. Although I do enjoy this, in the grand scheme of Scandi-core, it’s difficult to peg it as anything other than middle-of-the-road.

6.0 / 10
 
Cow Magazine, [written by Ted. Distributed by Sound Pollution]
Passiv Dödshjälp har snickrat ihop ett nytt album och i den frodiga myllan av crustband så står de fortfarande starka.
Jag kan inte säga att bandet har utvecklats nämnvärt men tryggheten i att veta vad man får väger tungt, kvalitén är jämnhög och låtarna är bra. Bland favoriterna finns Död Integritet, Eskapisten 2011 samt covern Döda Din Chef, som lånats från Ålands punkhjältar Tinner.
Jag hade önskat någon skön fyrtaktare, men får hålla till godo med Blodsprängda Ögon som bryter mönstret och avrundar en platta som visar att Sverige fan är ett punkland att räkna med!
 
Doomsday Magazine, [written by Hedvux. Distributed by Sound Pollution]
Svensk crustcore av ganska typiskt, modernt svenskt snitt (post 'Enkel resa till rännstenen', 'Helvete' och 'Vengeance', den sistnämnda är ju i och för sig inte gjord av ett svenskt band). Passiv Dödshjälp manglar med både hjärna och hjärta, både slingmongot och neandertalsmanglaren får sitt. Tänk Skitsystem, eller, om man även tänker på den lite mer metalaktiga ljudbilden, Tortyr, lägg till lite Tragedy så fattar du ungefär i vilka jaktmarker som Passiv Dödshjälp befinner sig. 8 låtar innehåller Fasaner, var av en cover på Tinner's 'Döda din chef', märkligt med nutida covers tycker jag men de gör ett bra jobb (har hört den här versionen mycket mer än originalet vill jag tillägga). Jag tycker det här är helt okej, bra sång men låtarna sätter sig inte även om jag uppskattar manglet som bjuds. Jag misstänker att min kvot, för det här stuket, är full och att det sista som slank in var 'Hangen Syliin' med Finska Unkind (har efterföljaren också men det har jag inte kunnat ta till mig på samma sätt, skyller på kvoten. Höjde inte ens på ögonbrynen när jag nyligen fick reda på att From Ashes Rise håller på att spela in nytt material). Det måste troligen va löjligt bra för att jag ska palla bry mig. Som sagt det här är helt okej men jag kommer förmodligen inte att lyssna på den här skivan igen. Svårflörtad, jo tack...
 
My Last Chapter, [written by Kristoffer. Distributed by Sound Pollution]
I haven’t really been all that thrilled by Passiv Dödshjälp’s previous outputs, and I’ve never gotten the hype. So naturally I wasn’t exactly thrilled about the prospects of reviewing another one of their releases. But I have to admit this isn’t as dreadful as I first feared, although I still hold some skepticism to be true.

Unlike Häng dom the production’s under control here, and the outcome is a heavy-as-shit sound. Just like I’ve done before I’d like to compare this to both Tortyr and M:40, and to be perfectly honest Fasader sounds a whole lot like a mixture of the two. There’s a butt-load of hardcoreized crust, borderline metallic, like that of the later M:40 outputs, just as there are these purely metallic crust stylistics of Tortyr. I’m quite certain Skitsystem had its part in inspiring Passiv Dödshjälp, but overall there’s just too much hardcore and too much emphasis on angst-like melodies to really get me thinking “Skitsystem inspired”. That last part, the angst, feels quite reminiscent of that of Personkrets 3:1 (so I guess you can throw them in with Tortyr and M:40), but generally much slower. And while I get the appeal of the melodic guitar lines, which do bear a lot of atmosphere made up of sadness and gloom, it doesn’t really do anything for me. There are two reasons for this, and one is the tempo. As I said it’s relatively slow, and the fastest it really ever goes barely hit mid-tempo, yet it’s not paced slowly enough to flirt with sludge or doom. The other reason I can’t feel it is solely ‘cause of the vocals. The main scream is too high-pitched, and lacking any and all harshness or raspy undertone, which really makes it lack in power and impact. Had the main vocals sounded like they do in Eskapisten (a re-recorded demo track) I’d be much more content since it’s way harsher.

Some slick guitar lines, a couple of highly effective modern hardcore breakdowns (like that in Klonsamhälle) and even a surprise or two (like the sudden bass drum pattern change in Ny väg, fel riktning and the sludgy opening to Blodsprängda ögon) showcases the quality to be found in Fasader. However I can’t help but feel it’s too blatantly angsty, and at times comes off as a crustcore response to emo. Not fully my cup of tea, but it’s a huge step forward from previous endeavors, and I do see the appeal if you’re a 14-year old girl.
 
Slavestate Magazine, [written by Michael Porali. Distributed by Sound Pollution]
§ § § §
Muntergökarna från Gävle är tillbaka! Kvintetten firar höst med att släppa lös sitt nya minialbum ”Fasader” över – åtminstone som det ser ut i postboxen för tillfället – en på nya releaser svältfödd crustscen. Sju nya spår har de knåpat ihop, och med titlar som ”Klonsamhälle”, ”Död integritet” och ”Ny väg, fel riktning” är det ingen tvekan om att Passiv Dödshjälp står stadigt i samma emotionella fåra av scenen där bland andra Totalt Jävla Mörker behandlar samhällets motgångar på det enda sättet värt att ens testa, nämligen att ligga kvidande i fosterställning.

Musikaliskt sett bjuder Passiv Dödshjälp på en relativt skitig ljudbild toppad med mestadels ganska gäll skriksång, vilket förstärker känslan av att det är just punk och hardcore det handlar om, till skillnad från alltför många genrekollegor som sneglar mer och mer åt fläskig produktion och metalinfluenser. Magnus, Jimmy, Andreas, Peter och Joel manglar i och med ”Fasader” ner det mesta av konkurrensen i höst och till skillnad från ovanstående trettiofemminuterskollage känner jag att de tjugotvå minuter Passiv Dödshjälp erbjuder är långt ifrån tillräckligt.

Ett extra plus i kanten också för den fantastiska covern på åländska Tinners redan fantastiska arbetarklasshymn ”Döda din chef”. Jag trycker på play igen!
 
Blogg as fuck, [written by Masken. Distributed by Sound Pollution]
Det är kul när man följt ett band ända sedan demostadiet och sedan ser vart det tar vägen efter några år. Så är fallet med mig och Passiv Dödshjälp, och om jag skall vara helt ärlig så har jag tidigare tyckt att det varit helt okej men inte mer. Med vissa undantag skall sägas. Att "gamla" sångaren Magnus är tillbaka ser jag dock som jävligt positivt. Hur dom tänkt innan denna plattan vet jag inte, men jävlar nu har det hänt något. Passiv Dödshjälp håller ju till i den,enligt mig kraftigt överrepresenterade, melodiösare fåran av crust som jag ibland slarvigt buntar ihop som "slingcrust". Och det skall mycket till om jag skall lyckas bli övertygad... Men Passiv Dödshjälp fixar detta. Borta är alla överflödiga partier med slingor som vägrar ta slut. Borta är allt tradigt riffande fram och tillbaka. Kvar är mer traditionella låtuppbyggnader och gitarrslingor som ligger bakom det andra och fyller ut, istället för att ta över. Det blir melodiöst utan att det, som Hedberg brukar säga, blir lalligt. Och trycket består. Jävligt fläskigt ljud är det på skivan kan jag tillägga, helt perfekt här. Tempot är även det ganska gemytligt så svänget är intakt. Det är nog bara "Ny väg fel riktning" jag inte riktigt gillar, för där tycker jag det blir rätt rörigt emellanåt. Extraplus för dom långsamma partierna som finns instoppat här och där, "Mayhem" gitarren i "Blodsprängda ögon", och speltiden som klockar in på 22 minuter. Det behövs inte mer än så för att övertyga. Lätt värd att skaffa. Just det... Tinner cover är att finna med på skivan. Skaffas eklast från Halvfabrikat.
 
Mosher, [written by Richard Ingemann. Distributed by Sound Pollution]
Passande nog sitter jag i skrivande stund i Gävle – hemstad till (både mig och) detta band. Och det är tämligen befriande att återigen få avnjuta den intensiva crust Passiv Dödshjälp ändå står för, i sitt rätta element. Och även om albumet som sådant måhända inte bemöter och attackerar dess hemstad med samma samhällskritik som det tidigare albumet ”Häng Dom” (däribland den träffande ”Inavel City (026)”), så finns ändå en bredare kritik där. Jag gillar PD för just den spya de kaskadhulkade upp över hemstaden i ”Häng Dom”; Där ett steg framåt, två steg bakåt snarare (och fortfarande anno 2011) är regel än undantag.

Samtidigt finns det mycket som är sig likt – intensiteten och den rent av slitna ljudbilden finns självklart kvar i ”Fasader”, det hörs långväga att något kompromissande inte gjorts vad gäller det kända (och ökända?) PD-ljudet. Det är liksom inget jävla tjaffs – rått, kallt och knastrande dist. Ibland till den stora grad att det i mina öron nästan blir ohörbart p.g.a. alla olika ljud (då ger ”Död Integritet” och ”Blodsprängda Ögon” lite välförtjänt lugn). Och det är det enda som jag kan tycka är litet negativt med ”Fasader” (förutom att jag velat ha fler än 8 låtar!) – men skulle jag byta bort det mot en renare, mer polerad ljudbild? Aldrig i helvete.

Och du, om du är i närheten av Gävle/Uppsala/Stockholm-området den 9/12 så ta dig till Karlssons Kök i Uppsala för en spelning med Skitsystem, Always War och Passiv Dödshjälp.
 
Skrutt, [written by Peter Thorsson. Distributed by Sound Pollution]
I get confused when there is groups which is called Aktiv Dödshjälp and Passiv Dödshjälp but this is anyway Passiv which is the group here. 8 songs of swedishsinged music. It´s of course hardcore which is the thing for the group and that with a singer which shous out his anger and I would like to hear the lyrics better but they´re on the record cover and this is a record which you must have to get them and not download it and you can get out more of it when you can read the lyrics. I like most of all that they let the music becomes a little bit slower sometimes because that is something that they earn on. No positive songtitles precisely or what to be said about Död Integritet)(Dead Integrity), Döda din chef(Kill your boss) och Ny väg, fel riktning(New way, wrong direction).

Grade: 7/10
 
Skrutt, [written by Peter Thorsson. Distributed by Sound Pollution]
Jag blir förvirrad när det finns grupper som heter Aktiv Dödshjälp och Passiv Dödshjälp men nu är det i alla fall Passiv som gäller. 8 låtar av svensksjungen musik. Det är ju självklart hardcore det handlar om och detta med en sångare som verkligen skriker ut sin ilska och jag skulle nog vilja höra texterna lite bättre även om de finns med på skivan innerkonvolut och detta är verkligen en skiva man måste ha och inte ladda ned för att få mer utav den när man kan läsa texterna. Jag gillar mest att det faktiskt ibland låter musiken bli lite långsammare för det är något de tjänar på ibland tycker jag. Inga positiva låtar precis eller vad sägs om Död Integritet, Döda din chef och Ny väg, fel riktning.

Betyg: 7/10
 
Lukinzine, [written by Lukin. Distributed by Sound Pollution]
Skitig charkavfallscrust som rusar iväg utan pardon eller sans, så fort man har tryckt ned playknappen. Lite som Kanonen på Liseberg, som gör att man tappar andan om man inte är med på den stundande farteskapaden. Passiv Dödshjälp har jävligt bråttom och tröttnar inte på upplägget med att pressa fram crustig käng i en smutsig och grötig ljudbild som man inte kan annat än drunkna i. Livbojar och annat trams undanbedes såklart.

Betyg: 7/10
 
 
All titles with Passiv dödshjälp
Hjärta (Back patch)
Häng dom (CD in jewelcase)
Kollektiva mönster (CD in jewelcase)
Logo (Patch cloth)
Lögner (limited 3rd press; black vinyl) (5" EP)
Package deal (Package deal)
Tecken på idioti (black vinyl) (10" EP)


Refresh | Go back